CathyP

Förstår inte var alla dessa känslor kommer ifrån nu. Antar att jag får ta detta. I perioder. Små saker som påminner mig ibland. Allt kommer tillbaka. Skillnaden nu är att nu kommer inte bara det dåliga, utan även annat. Min ilska har dämpats tror jag. Inte helt, men ganska mycket. Det förvirrar mig. Nu känner jag lite som att jag skulle kunna ha kontakt. Men jag vill inte, av princip. Ska jag verkligen bara strunta i hur mycket hon sårade mig och förstörde mig? och allt ska vara "som vanligt" igen? Precis som jag gjorde under hela "förhållandet". Jag vet inte, Dilemma. Känner lixom att jag nu inte har några större problem att vara i samma rum som henne. Jag bryr mig helt enkelt inte längre. Det är väl för att jag helt gått vidare nu. Gått vidare på det sättet att jag inte längre gråter och har den där hemska magkänslan, att jag kan prata om allt utan att bryta ihop. Men allting finns fortfarande kvar. Det kommer det nog alltid göra. Förlåta kan man kanske göra, inte jag i det här fallet dock, men glömma, det gör man aldrig. Inte jag iallafall. Jag är en sån, har du väl sårat mig en gång, då har jag väldigt svårt att ha dig kvar i mitt liv sen. Jag har "rensat" en del bland folk i min närhet genom åren. Dom jag vill hålla kontakten med, dom försöker jag hålla kontakt med.
Nu handlar inte detta om en gammal vän...utan en tjej som under en period betydde väldigt mycket för mig. Som jag älskade. För första gången på riktigt i mitt liv var jag ordentligt kär. Men jag var bara en lek för henne, ett spel. Det hon gjorde mot mig, det är helt sinnessjukt, sånt man ser i dåliga filmer typ.
men men. Nu har det gått lite tid, och som sagt så har jag kommit långt. Inte tillräckligt långt kanske, men I'm on my way...

texten nedanför passar så sjukt bra in på allt som hände för några månader sen...