just another manic monday
Dagen började med att busschauffören körde fel. Eller rättare sagt för långt (detta var efter att jag försovit mig igen, för att jag inte hör mina väckarklockor...)han insåg det efter ett tag när några människor på bussen fick typ hysteriska utbrott och började skrika åt honom (inte jag dock). Så då började han backa tillbaka. Hur lätt kan det vara på en skala att backa med en dragspelsbuss? det undrar jag. Eftersom jag inte har ens ett körkort lär jag ju aldrig få veta det heller...Tog iallafall typ 10 minuter för den stackarn att backa tillbaka. Så idag kom jag sent, visserligen bara en kvart, men ändå. Den här gången var det inte ens mitt fel! Frustrerande.
Som vanligt en händelserik dag på jobbet. Inte lika mycket folk som igår tack o lov.
Skyndade mig som fan därifrån till kvällens spännande bravader.
Nu tänkte jag att det var dags att spotta ur mig några väl valda ord. Kvällen till ära lixom.
Jag läste btw City idag. Artikeln om att fler och fler väljer bort att skaffa barn. Mycket intressant. Jag har så länge jag kan minnas, aldrig velat ha barn. Folk säger hela tiden "du kommer ändra dig när du blir äldre och hittar någon att leva med" Man ska ju aldrig säga aldrig såklart, men jag har sjukt svårt att se mig själv som mamma. Jag tycker ju inte om barn! typ inte alls! Hur faan skulle det gå då kan man ju undra. Dessutom är jag ju inte direkt tonåring längre, tyvärr.
Nä nu har jag babblat tillräckligt för idag.
Bajs bajs.
Rundar av med några ord från en av mina favvolåtar för tillfället
Som vanligt en händelserik dag på jobbet. Inte lika mycket folk som igår tack o lov.
Skyndade mig som fan därifrån till kvällens spännande bravader.
Nu tänkte jag att det var dags att spotta ur mig några väl valda ord. Kvällen till ära lixom.
Jag läste btw City idag. Artikeln om att fler och fler väljer bort att skaffa barn. Mycket intressant. Jag har så länge jag kan minnas, aldrig velat ha barn. Folk säger hela tiden "du kommer ändra dig när du blir äldre och hittar någon att leva med" Man ska ju aldrig säga aldrig såklart, men jag har sjukt svårt att se mig själv som mamma. Jag tycker ju inte om barn! typ inte alls! Hur faan skulle det gå då kan man ju undra. Dessutom är jag ju inte direkt tonåring längre, tyvärr.
Nä nu har jag babblat tillräckligt för idag.
Bajs bajs.
Rundar av med några ord från en av mina favvolåtar för tillfället
How can I be lost?
If I've got nowhere to go?
Kommentarer
Trackback