CathyP

Jag har bott i Uppsala i 3 år, innan jag flyttade hit till Stockholm.
Först bodde jag med min pojkvän i ca 2 år, efter det flyttade jag in hos mina studerande vänner i en studentlägenhet på Kantorsgatan. En stor 3a på 94 kvadrat tror jag att det var. När jag flyttade in där så var vi 3 som bodde där, sen varierade detta under hela tiden, pga att mina vänner åkte utomlands eller pluggade i en annan stad eller liknande. Under ett tag bodde vi 5 stycken där, det var som ett litet kollektiv och det var helt fantastiskt. Även fast jag vet att jag var det största störningsmomentet, pga min lathet. Jag pendlade då mellan Sthlm och Uppsala varje dag, så min lediga tid när jag var hemma orkade jag aldrig göra något, förutom att äta på Max typ om du frågar mina vänner som jag bodde med då =) Hade en tendens att lämna matpåsar lite länge i mitt rum som också var TVrum...

Hursomhelst, en helg när mina vänner var hemma men jag var i min hemstad, så fick jag ett mess av en kille jag träffade och han frågade om jag var hemma, alltså hemma i Uppsala. Jag svarade honom med att säga nej jag är inte i Uppsala. Typ vid 3-4tiden på natten plingade det på vår dörr i Uppsala (detta har mina vänner återberättat för mig eftersom jag inte var där)  och där står killen i fråga aspackad och frågar efter mig, fast jag har sagt att jag inte befinner mig i stan, åker han ändå hem till mig. Han blev såklart utslängd av mina vänner.
Det finns en mycket roande historia om hur den här killen och jag träffades, men den kan omöjligt berättas såhär, och ska någon berätta den live så är det Stajna :D
Vi alla garvar alltid så vi typ dör varje gång detta ska berättas. Det var midsommarafton 2001, härliga tider.

För ganska exakt 3 år sedan träffade jag en kille lite, men mitt intresse hade börjat dala lite smått. En natt vid sisådär 1-tiden messar han mig (jag ligger då och sover) han får inget svar, men sätter sig ändå och åker ut till mig mitt i natten (det tar typ 35 min hem till mig med tunnelbanan) och kommer hit och ställer sig och plingar på min dörr, i typ en halvtimme! Jag blev ju livrädd för ingen dyker liksom upp oanmäld hos mig direkt... det blir tyst ett tag men sedan fortsätter han. Efter lite drygt en timme ger han upp och jag försöker somna om, men hör ett konstigt ljud. Går upp och kikar genom titthålet, och vad ser jag? jo, killen har lagt sig utanför min dörr för att sova! Och snarkar som jag vet inte vad! Shit vad jag var arg på honom sedan... och jag kan säga att jag inte träffade honom mer och bröt kontakten helt. Han bad om ursäkt och ville prata och det ena med det andra men jag tappade totalt intresset., som redan hade börjat svalna innan denna händelse.
Anledningen till att jag inte öppnade var för att jag blev seriöst rädd och chockad och visste inte riktigt vad han skulle göra, han kanske han tvingat sig in och våldtagit mig, vad vet jag?

Imorse vaknar jag och tittar på mina mobiler (den ena hade dött under natten men jag fick igång den ett tag, den jag inte har någon laddare till för tillfället) då har jag ett X antal missade samtal, och ett gäng sms, på båda mobilerna. Till saken hör alltså, att jag haft min privata mobil på ljudlös i sovrummet, och jobbmobilen därinne också, medan jag sovit i soffan i det andra rummet, och jag sover väldigt djupt oftast, skulle nästan kunna bli överkörd av en lastbil utan att vakna. Jag har alltså inte hört något under natten.
Dessa sms var inte av den charmigaste sorten alls.  Den här personen har alltså satt sig på tuben ut till mig, trots att jag inte svarat på alla samtal, och försökt leta rätt på min lägenhet för att komma in till mig. Sen när jag inte svarade eller hörde av mig blev denne asförbannad och sa en hel del elakheter.
Grejen var att vi bara några timmar innan bestämt att jag skulle åka hem till denne idag på morgonen, men på fyllan har denne ändå fått för sig att åka hem till mig, trots att det aldrig kom på tal tidigare under kvällen.
Alltså ursäkta, men är man så full, desperat och dum så man åker mitt i natten till någon man inte får tag i, så får man skylla sig själv helt och hållet. Att då skicka elaka sms och prata in elaka meddelanden, sådant gör man bara inte. Så fick jag idag frågan "men vadå om du hade varit jag inatt, skulle inte du blivit lack?" Näe, jag hade fan slagit mig själv hårt som satan i huvudet och skärpt till mig. Och insett att det var jag själv som var ett pucko. Ärligt. 

Nu undrar jag, vad är det med mig som får människor att göra sådant här? eller händer sånt här inte bara mig? det kanske händer alla, alla kanske gör sånt här, utom jag? det kanske är jag som är den konstiga? jag börjar ju undra lite smått måste jag erkänna...

Jag vet att man kan göra en hel del konstiga och mindre smarta grejer på fyllan, tro mig, jag har också gjort det. Herregud en stackare i Uppsala mordhotade jag i princip på telefon för att han inte svarade. Men då var jag 21 år. och då är det mer förståeligt och acceptabelt om sånt någonsin är det? Men nu orkar jag verkligen inte med sådant här trams.
Jag blev ärligt talat ledsen när jag läste dessa sms imorse.
Jag har fått ursäkt för allt idag, det tackar jag väldigt för. Jag är bara lite smått trött på att jag ska hitta dessa personer som gör sådant här. Hoppas detta var sista gången.
Verkligen.

Jaja, till något helt annat, nämligen följande:



Sjukt snygg tjej. Såg 8 mile för ett tag sedan där hon visserligen inte är så het, men ändå.

Taryn Manning. Me like.