panik
För första gången i mitt liv hade jag idag en nära-döden-upplevelse...sådär så jag började tänka igenom vilka jag älskar och verkligen bryr mig om och som betyder mycket för mig.
Jag brukar åka buss hem på vardagar, från Hornstull. Jag tycker det är mycket skönare att åka buss och dessutom stannar den närmre min lägenhet än tunnelbanan. Sen så går det lite snabbare också.
Idag fick jag springa ikapp den, tycker mig känna en alkoholdoft på bussen, men tänker att det är väl nåt annat som luktar. Sätter mig i sätet precis bakom busschauffören och lyssnar på radio i min mobil, och somnar nästan till. "Vaknar" på motorvägen strax innan Skärholmen av att det känns som bussen lixom "vinglar" hela tiden. Efter några sekunder eskalerar det och bussen börjar verkligen åka fram och tillbaka i sidled, i 110 km/h på motorvägen bland alla andra bilar och lastbilar och allt. Jag får panik, mår sjukt illa, och folk kommer springande fram till chauffören, jag tänkte först: nu har han somnat eller blivit sjuk och släppt ratten, men icke... Några män halvt skriker till chauffören att köra åt sidan och stanna bussen. Chauffören mumlar att det är något fel på bussen, kör åt sidan, stannar och går ur bussen och runt den och kollar. Alla på bussen står nu upp och är upprörda och skakade. Jag är i chocktillstånd och börjadr må fruktansvärt illa och svettas otroligt. Han kommer tillbaka in och säger att det inte är något fel och är på väg att köra vidare bara sådär. men alla på bussen protesterar och tvingar honom att ringa efter en ny buss, men SL svarar med att vi inte kan stå stilla på motorvägen och bli upphämtade där, så vi måste fortsätta köra till Skärholmen, i ca 20km/h. Så vi börjar åka, sakta, och kommer fram till Statoil i KK, där vi stannar och får kliva ur, bakom oss står en ny buss som vi får gå på. Jag tänker att nu får vi en ny busschaufför oxå, va skönt, för han verkar ju inte riktigt klok, som fortsätter köra, så fort, på motorvägen, fast bussen håller på att köra av vägen... Men nej, han ska köra den "nya" bussen också. Sätter mig på samma plats, och märker till min skräck, att det luktar faktiskt sprit. Vad fan ska jag göra? Kan ju inte ta mig nånstans eftersom vi börjat åka igen! Känner att bussen inte åker stabilt nu heller, och får panik på riktigt och tårarna och skräcken kommer. "nu dör jag, han kommer köra ihjäl oss" Lyckas köra den lilla bit som är kvar på motorvägen, sen den bit som är kvar till min hållplats. Kliver av i chocktillstånd, skakar och mår illa.
Jag har nog aldrig varit med om något så läskigt. Paniken.
Uppskatta livet, säger bara det.
Jag fick mig en rejäl tankeställare...
Tänk på det du har innan du förlorar det...
