Newkid
Jag har hittat en favorit. En riktig sådan!
För första gången sen jag vet inte när, har jag hittat en skiva utan en enda dålig låt, och inte bara det, låtarna är satans bra! Dessutom är killen (för mig iallafall) helt okänd, tills jag hörde en låt på radion häromdagen och letade upp honom. Dock hörde jag honom på en Ison & FIlle låt tidigare och blev intresserad men glömde liksom bort det... Denna skiva är faktiskt den enda jag köpt på iTunes, och jag ångrar inte en kronjävel!
På fredag spelar han på Grönan. Jag ska dit, om jag så ska dit ensam och det spöregnar. Så det så.
För den här killen är fan helt sanslöst fantastisk. Detta är det bästa på år! Jag är helt frälst!
Heavy metal lover
Jag har målat in mig i ett hörn. Big time.
Idag lyssnar jag på Lady GaGa - heavy metal lover cirka en miljon gånger.
Sen ska jag äta middag i Skärholmen.
Roads
Jamen hej.
Jag är ledsen för att jag inte gett någon musik denna vecka.
Festen förra lördagen hos J var en given succé. Jag har sällan varit på sådant bra partyhumör, jag var on fire skulle man kunna säga. Jag och S, ujujuj vad skoj vi hade. Alla hade skoj. Kvällen led och samtalet som jag inte fruktat men heller inte planerat kom. Långt blev det, väldans långt. Bra.
Det är nu jag inte vet hur jag ska formulera mig riktigt.
Jag insåg under kvällen och dagen efter att allt är över, ALLA känslor. Faktiskt. Däremot vännen jag hade, är saknad. Så vänskapen håller nu sakta sakta på att komma tillbaka. De här åren av totalt avbrott var precis vad som behövdes.
Ni ska veta att jag inte är den som är den, generellt. Vissa saker har jag inget intresse av, då rör det mig inte i ryggen. Men, en människa jag i princip trots allt bodde med, delade mycket med, som är en av de personer, vare sig jag vill det eller inte, som känner mig bättre än någon annan, den människan vill jag försöka ha på något sätt i mitt liv. Jag KAN inte sticka under stolen med att jag vid ett flertal tillfällen under detta långa avbrott velat höra av mig till denna människa när det varit jobbigt eller liknande, för så har det varit, med handen på hjärtat. Man förlorar ju inte bara ett förhållande vid ett uppbrott, man förlorar ju också sin bästa vän.
Jag kan heller inte sticka under stolen med att jag förmodligen borde ha ett skott i pannan nu. Kanske.
Det spelar heller ingen roll hur mycket jag försöker förklara för vissa, som varit delaktiga i denna fucking jävla bergochdalbana på ett eller annat sätt, hur jag nu tänker och resonerar. Jag fattar det, verkligen. Jag hade själv i omvänd situation tänkt exakt likadant som ni antagligen tänker när ni läser detta.
En helt annan plats i livet är vi på, båda två. En bättre plats. Jag har dessutom en sjuklig respekt och beundran för denna person och allt arbete, tid och engagemang som spenderas på att informera och utbilda folk om HBTvärlden och liknande. All respekt och beundran verkligen!
Jag är inte dödsförälskad, jag tror inte att vi kommer leva lyckliga för resten av våra liv, jag är inte helt blåst. Däremot vill jag verkligen verkligen som sagt försöka bygga upp en bra vänskap. Och det tänker jag försöka med. Inget ältande av all gammal skit, det finns INGEN anledning till att dra upp det.
När jag tänkt efter de senaste dagarna, har jag tills nu levt kvar i samma tankebanor som för 2 år sedan, helt utan anledning egentligen. Därför att jag HAR inte känt någon ilska på så länge. Men jag har på något sätt fastnat i det där med att jag SKA hata bara för att jag borde det.
Jag har, som alla andra, mina fördelar och nackdelar personligen. Jag är fullt medveten om det. Ingen är perfekt (dock är jag jävligt nära... höhö)
Jag har brutit med en del människor de senaste åren. Men jag är inte den som är den som sagt. Jag finner knappast något nöje i att gå runt och hata folk. En del har jag som jag nämnde tidigare inget intresse av att ha tillbaka i mitt liv för fem öre, medan vissa andra är saknade på ett eller annat sätt.
Ibland måste man kasta sig ut, antingen smäller det, eller så fälls det ut en fallskärm. You never know. Med tanke på hur mycket man kan ha att vinna är det för min del värt det just nu att kasta mig ut. Eller åtminstone försöka klättra ned, steg för steg, försiktigt.
Nog sagt om detta.
Nu till mitt Spotify-dilemma: Jag var förmodligen en av de sista som skaffade Spotify. Typ 2009 tror jag. Sedan dess skulle jag kunna räkna gångerna jag använt det. Men, en del låtar finns där, som jag inte hittat någonannanstans. Nu då så har de gjort om allt. Gratisversionen är begränsad till 10 timmar i månaden, och varje låt kan spelas max 5 ggr. Man kan nu välja att uppgradera för 49:- eller 99:- i månaden. Spotify i mobilen är jag inte intresserad av överhuvudtaget. Jag har min iPod till det. Telefonen drar tillräckligt mycket batteri som det är. Jag vet egentligen inte varför jag skriver att jag har ett dilemma, för när jag nu läser vad jag skrivit inser jag att det är för mig helt onödigt att betala för Spotify eftersom jag typ inte använder det. Bra, då har jag kommit fram till det.
Men jag måste ju tipsa om lite låtar nu känner jag.
New Order - true faith
Paola - above the candystore
Linkin Park - leave out all the rest
the Embassy - some indulgence
Cheryl Cole - parachute
Portishead - roads
the Stone Roses - I wanna be adored
Så, det får räcka for now.
Ikväll ska jag och djuren slöa i soffan. Jag har en ensamtidhelg denna helg. Och herregud så skönt det är.
Jag är ledsen för att jag inte gett någon musik denna vecka.
Festen förra lördagen hos J var en given succé. Jag har sällan varit på sådant bra partyhumör, jag var on fire skulle man kunna säga. Jag och S, ujujuj vad skoj vi hade. Alla hade skoj. Kvällen led och samtalet som jag inte fruktat men heller inte planerat kom. Långt blev det, väldans långt. Bra.
Det är nu jag inte vet hur jag ska formulera mig riktigt.
Jag insåg under kvällen och dagen efter att allt är över, ALLA känslor. Faktiskt. Däremot vännen jag hade, är saknad. Så vänskapen håller nu sakta sakta på att komma tillbaka. De här åren av totalt avbrott var precis vad som behövdes.
Ni ska veta att jag inte är den som är den, generellt. Vissa saker har jag inget intresse av, då rör det mig inte i ryggen. Men, en människa jag i princip trots allt bodde med, delade mycket med, som är en av de personer, vare sig jag vill det eller inte, som känner mig bättre än någon annan, den människan vill jag försöka ha på något sätt i mitt liv. Jag KAN inte sticka under stolen med att jag vid ett flertal tillfällen under detta långa avbrott velat höra av mig till denna människa när det varit jobbigt eller liknande, för så har det varit, med handen på hjärtat. Man förlorar ju inte bara ett förhållande vid ett uppbrott, man förlorar ju också sin bästa vän.
Jag kan heller inte sticka under stolen med att jag förmodligen borde ha ett skott i pannan nu. Kanske.
Det spelar heller ingen roll hur mycket jag försöker förklara för vissa, som varit delaktiga i denna fucking jävla bergochdalbana på ett eller annat sätt, hur jag nu tänker och resonerar. Jag fattar det, verkligen. Jag hade själv i omvänd situation tänkt exakt likadant som ni antagligen tänker när ni läser detta.
En helt annan plats i livet är vi på, båda två. En bättre plats. Jag har dessutom en sjuklig respekt och beundran för denna person och allt arbete, tid och engagemang som spenderas på att informera och utbilda folk om HBTvärlden och liknande. All respekt och beundran verkligen!
Jag är inte dödsförälskad, jag tror inte att vi kommer leva lyckliga för resten av våra liv, jag är inte helt blåst. Däremot vill jag verkligen verkligen som sagt försöka bygga upp en bra vänskap. Och det tänker jag försöka med. Inget ältande av all gammal skit, det finns INGEN anledning till att dra upp det.
När jag tänkt efter de senaste dagarna, har jag tills nu levt kvar i samma tankebanor som för 2 år sedan, helt utan anledning egentligen. Därför att jag HAR inte känt någon ilska på så länge. Men jag har på något sätt fastnat i det där med att jag SKA hata bara för att jag borde det.
Jag har, som alla andra, mina fördelar och nackdelar personligen. Jag är fullt medveten om det. Ingen är perfekt (dock är jag jävligt nära... höhö)
Jag har brutit med en del människor de senaste åren. Men jag är inte den som är den som sagt. Jag finner knappast något nöje i att gå runt och hata folk. En del har jag som jag nämnde tidigare inget intresse av att ha tillbaka i mitt liv för fem öre, medan vissa andra är saknade på ett eller annat sätt.
Ibland måste man kasta sig ut, antingen smäller det, eller så fälls det ut en fallskärm. You never know. Med tanke på hur mycket man kan ha att vinna är det för min del värt det just nu att kasta mig ut. Eller åtminstone försöka klättra ned, steg för steg, försiktigt.
Nog sagt om detta.
Nu till mitt Spotify-dilemma: Jag var förmodligen en av de sista som skaffade Spotify. Typ 2009 tror jag. Sedan dess skulle jag kunna räkna gångerna jag använt det. Men, en del låtar finns där, som jag inte hittat någonannanstans. Nu då så har de gjort om allt. Gratisversionen är begränsad till 10 timmar i månaden, och varje låt kan spelas max 5 ggr. Man kan nu välja att uppgradera för 49:- eller 99:- i månaden. Spotify i mobilen är jag inte intresserad av överhuvudtaget. Jag har min iPod till det. Telefonen drar tillräckligt mycket batteri som det är. Jag vet egentligen inte varför jag skriver att jag har ett dilemma, för när jag nu läser vad jag skrivit inser jag att det är för mig helt onödigt att betala för Spotify eftersom jag typ inte använder det. Bra, då har jag kommit fram till det.
Men jag måste ju tipsa om lite låtar nu känner jag.
New Order - true faith
Paola - above the candystore
Linkin Park - leave out all the rest
the Embassy - some indulgence
Cheryl Cole - parachute
Portishead - roads
the Stone Roses - I wanna be adored
Så, det får räcka for now.
Ikväll ska jag och djuren slöa i soffan. Jag har en ensamtidhelg denna helg. Och herregud så skönt det är.
