höst
Är det bara jag eller händer detta fler människor? Jag får ett extremt behov av närhet nu på hösten. Jag vill verkligen inte vara sån. Vill kunna njuta till 100% av ensamheten och singellivet. Men det är så mörkt, kallt och tråkigt så det går lixom inte. Sen blir det ju iochförsig inte bättre av att jag är sjuk heller, då blir jag extra ynklig och i behov av närhet. Jag orkar inte gå ut på krogen och springa och hitta någon för en kväll hit och dit, Näe. Jag pallar inte det, det är inge roligt tycker jag.
Jag vill ha någon som jag blir riktigt kär i, som blir riktigt ordentligt kär i mig också. Som vill ligga i soffan eller sängen med mig. Kanske gå ut och gå, ta en öl eller två och sen åka hem till sängen igen. Som skickar mysiga mess hela tiden. Gaah! eller vill jag verkligen det? herregud, en mer snurrig människa än jag är nog faan omöjligt att hitta för tillfället.
Får alltid extrem åldersnoja på hösten och vintern också, Jag vill ju inte vara så gammal som jag är, skulle gärna stannat på typ 22 eller nåt. Det kommer så mycket press med åldern, familj, jobb, lägenhet, körkort, plugg, ansvar och blä och usch! Jag vill bara vara lixom, som när jag var 22, ingen förväntade sig något direkt av mig, mer än att jag skulle betala min egen hyra typ. Nu är allt annorlunda och jag orkar inte! Låt mig bara vara som jag är, jag kanske aldrig kommer ha en familj, troligen inte, om jag inte hittar någon som kan få mig på andra tankar gällande barn förstås.
Klart jag nånstans letar efter den där kärleken, den rätta, men finns det verkligen någon som är den rätta? har vi inte alla våra skavanker? kommer det någonsin kännas perfekt? kommer man någonsin sluta tänka: tänk om någon bättre kommer förbi om ett halvår eller liknande? det vete faan alltså...
Samlar krafter för att gå till affären och köpa lite apelsiner och en citron, ska pressa jos till mig själv, måste ha en vitaminkick nu. Det här funkar ju inte längre, nu har jag mått såhär i 5 dagar. Ingen förbättring, och ingen direkt försämring heller. Jo, hostan är värre nu...men har ju Cocillana (hur fan det nu stavas) och det är ju super medicinen nr 1
Tur som i helvete att jag har en data och mina katter. Annars skulle jag seriöst gå under.
måste springa nu...see u l8er
Jag vill ha någon som jag blir riktigt kär i, som blir riktigt ordentligt kär i mig också. Som vill ligga i soffan eller sängen med mig. Kanske gå ut och gå, ta en öl eller två och sen åka hem till sängen igen. Som skickar mysiga mess hela tiden. Gaah! eller vill jag verkligen det? herregud, en mer snurrig människa än jag är nog faan omöjligt att hitta för tillfället.
Får alltid extrem åldersnoja på hösten och vintern också, Jag vill ju inte vara så gammal som jag är, skulle gärna stannat på typ 22 eller nåt. Det kommer så mycket press med åldern, familj, jobb, lägenhet, körkort, plugg, ansvar och blä och usch! Jag vill bara vara lixom, som när jag var 22, ingen förväntade sig något direkt av mig, mer än att jag skulle betala min egen hyra typ. Nu är allt annorlunda och jag orkar inte! Låt mig bara vara som jag är, jag kanske aldrig kommer ha en familj, troligen inte, om jag inte hittar någon som kan få mig på andra tankar gällande barn förstås.
Klart jag nånstans letar efter den där kärleken, den rätta, men finns det verkligen någon som är den rätta? har vi inte alla våra skavanker? kommer det någonsin kännas perfekt? kommer man någonsin sluta tänka: tänk om någon bättre kommer förbi om ett halvår eller liknande? det vete faan alltså...
Samlar krafter för att gå till affären och köpa lite apelsiner och en citron, ska pressa jos till mig själv, måste ha en vitaminkick nu. Det här funkar ju inte längre, nu har jag mått såhär i 5 dagar. Ingen förbättring, och ingen direkt försämring heller. Jo, hostan är värre nu...men har ju Cocillana (hur fan det nu stavas) och det är ju super medicinen nr 1
Tur som i helvete att jag har en data och mina katter. Annars skulle jag seriöst gå under.
måste springa nu...see u l8er
Kommentarer
Trackback
