old stuff
20008-07-02
quite a show
A standing ovation
You look so dumb right now
Standing outside my house
Trying to apologize
You're so ugly when you cry
Please, just cut it out
Don't tell me you're sorry cuz you're not
Baby when I know you're only sorry you got caught
But you put on quite a show
You really had me going
But now it's time to go
Curtain's finally closing
That was quite a show
Very entertaining
But it's over now
Go on and take a bow
Grab your clothes and get gone
You better hurry up before the sprinklers come on
Talkin' about, girl, I love you, you're the one
This just looks like the re-run
Please, what else is on
And don't tell me you're sorry cuz you're not
Baby when I know you're only sorry you got caught
But you put on quite a show
You really had me going
But now it's time to go
Curtain's finally closing
That was quite a show
Very entertaining
But it's over now
Go on and take a bow
And the award for the best liar goes to you
For making me believe that you could be
Faithful to me
lets here your speech
How about a round of applause
A standing ovation
But you put on quite a show
You really had me going
But now it's time to go
Curtain's finally closing
That was quite a show
Very entertaining
But it's over now
Go on and take a bow
But it's over now
------------------------------------------------------------
hur klarar du att se någon i ögonen och ljuga den människan rakt upp i ansiktet?
hur orkar du leva med dig själv?
efter att ha lovat o lovat över allt annat att aldrig mer ljuga?
men ändå, gång på gång på gång göra samma sak.
såklart det förstör ditt psyke. vem fan skulle inte få depression av att vara en sån fruktansvärd människa under flera års tid?
falska tårar har runnit nerför dina kinder, inte bara en gång, utan många gånger. Gör det inte ont? bränner dom inte? dom borde kännas som knivar som ristar sår.
falska ord och otaliga lögner har kommit ur din mun lika många gånger. mår du inte illa av dom?
det är för mig och många andra totalt oförståeligt hur du orkar. fixar att se dig i spegeln dag ut och dag in. att ha detta på ditt samvete. fast vi tvivlar på att du har något samvete överhuvudtaget.
hur känns det att hela tiden vara tvungen att hålla uppe en falsk fasad? en fasad av en självsäker du.
medan du innerst inne är totala motsatsen. Du är så rädd för att släppa den efter så lång tid nu. du vet inte vad som kommer hända när du gör det. och jag förstår att det måste var så jäkla läskigt alltså.
ett ärligt liv med ett gott samvete kan ju verka fruktansvärt skrämmande.
det är också helt oförståeligt att du fortfarande står på benen. att du orkat så länge.
att du vågar lita på någon? tänk om alla runt omkring dig beter sig lika illa mot dig som du gjort?
du borde vara skitskraj för det.
å andra sidan känner du antagligen inte rädsla heller, och det är nog lika bra det.
för shit va rädd du skulle bli isåfall, varje gång du kollar dig i spegeln och ser det monster du blivit...
Kommentarer
Trackback
