still 2008
2008-07-10
den här grejen av att fixera sig vid något som man bestämt sig för. sedan gå över lik, bara för att få som man vill, utan att ens tänka tanken på andra människors känslor. sen när man fått det man jagat, så är det underbart ett tag. man är så jäkla stolt! känner sig så grym! men som alla vet, "underbart är kort" heter det ju.
man lessnar efter ett tag. det är ingen utmaning längre. det finns inget mer att jaga i den situationen.
genast fixerar man sig vid något nytt. och gör om samma sak igen.
då står den stackars människan där.
och det värsta är sveket. det är det absolut värsta. lögnerna. för det är allt det varit. skitsamma i kärleken eller annat. svek. känns mest.
personligen tycker jag det är ens skyldighet som medmänniska att försöka förhindra att någon råkar utför dom här hemska sakerna. att någon utsätter någon för sånt här. för vi vet med säkerhet att det inte var en engångsföreteelse.
om jag hade en kompis. som hade en partner och typ bodde ihop. och jag oxå bodde där. och min kompis var otrogen och hade 2 flickvänner i princip. så skulle jag inte sitta o hålla käften. aldrig! hur egoistiskt är inte det? jag skulle säga till min sk kompis att han/hon är dum i huvudet och allt annat liknande. jag skulle vara fly förbannad! för så är riktiga vänner i min värld!
men herregud vad människor fungerar olika tydligen...
vem fan kan man lita på?
2008-07-11
blir så sjukt less på människor i allmänhet som inte säger vad dom tycker om allt möjligt.
vad är det som är så farligt?
jag menar, om du säger nåt som din vän inte tycker är rätt. inte kommer den hata dig för det. och om den gör det, jaha, hur bra vän var det då du hade?
detta gäller inte bara vänner emellan. utan i allmänhet.
våga stå för dina åsikter och säg vad du tycker!
men detta kanske är en mognadsfråga. det är mycket möjligt. det kanske bara är jag som alltid varit sån här.
men det tvivlar jag på. för mina vänner är likadana.
2008-07-15
hånskratt.
orden ekar i mitt huvud om och om igen.
tänk att jag levt m denna människa så länge utan att vetat vad hon sagt bakom min rygg.
aldrig hade jag kunnat tro det var såhär illa.
det finns inget stopp. inga gränser.
allt gör så fruktansvärt ont igen.
på nytt.
jag som gjorde allt i världen för henne...
allt jag fick var djupa ärr.
...svårt att andas...
...hjärtskärande...
...tungt...
-------------------------------------------------------------------------------
jag vet seriöst inte hur jag ska ta in allt. utan att bryta ihop och aldrig mer orka resa mig.
jag hade rätt hela tiden. rösten i mitt bakhuvud som jag skyfflade bort och vägrade lyssna på hade rätt.
tänk att jag visste, men du vaggade in mig i ett falskt lugn och jag trodde dig om allt du sa och lovade.
för du lovade guld och gröna skogar. samtidigt som du stack de vassaste knivarna i mig och drog sakta ut dom.
Du har utnyttjat mig totalt. för ditt jobb.
Jag sa till dig från början att vad som än händer mellan oss så får vi inte låta det gå ut över jobbet. De orden utnyttjade du också. har du verkligen gjort allt detta för att du varit så rädd om ditt jobb?! är det sanningen?! jag visste att du var feg och rädd men inte på sånt här sjukligt sätt.
Du säger du förändrats. Det har gått några veckor sedan du ljög senast. så varför ska jag tro dig? varför ska någon tro dig?
det finns bara en sak du kan göra rätt nu. som bevisar att du menar dina ursäkter.
men jag tror inte du vågar. och om jag har rätt om det, är det beviset på att ditt Förlåt inte kommer från djupet av ditt hjärta som du säger. och också ett bevis på att du är samma människa som de senaste åren.
-------------------------------------------------------------------------
jag hittar inte ord för hur jag känner
såhär sviken har jag aldrig känt mig och hoppas jag aldrig mer behöver känna mig. trodde inte det var möjligt.
min tillit till människor är nere långt under marken.
jag vill bara skrika ut all smärta.
du är vidrig.
jag hatar dig för allt du sagt och gjort.
och jag har all rätt i världen till att göra det.
den här grejen av att fixera sig vid något som man bestämt sig för. sedan gå över lik, bara för att få som man vill, utan att ens tänka tanken på andra människors känslor. sen när man fått det man jagat, så är det underbart ett tag. man är så jäkla stolt! känner sig så grym! men som alla vet, "underbart är kort" heter det ju.
man lessnar efter ett tag. det är ingen utmaning längre. det finns inget mer att jaga i den situationen.
genast fixerar man sig vid något nytt. och gör om samma sak igen.
då står den stackars människan där.
och det värsta är sveket. det är det absolut värsta. lögnerna. för det är allt det varit. skitsamma i kärleken eller annat. svek. känns mest.
personligen tycker jag det är ens skyldighet som medmänniska att försöka förhindra att någon råkar utför dom här hemska sakerna. att någon utsätter någon för sånt här. för vi vet med säkerhet att det inte var en engångsföreteelse.
om jag hade en kompis. som hade en partner och typ bodde ihop. och jag oxå bodde där. och min kompis var otrogen och hade 2 flickvänner i princip. så skulle jag inte sitta o hålla käften. aldrig! hur egoistiskt är inte det? jag skulle säga till min sk kompis att han/hon är dum i huvudet och allt annat liknande. jag skulle vara fly förbannad! för så är riktiga vänner i min värld!
men herregud vad människor fungerar olika tydligen...
vem fan kan man lita på?
2008-07-11
blir så sjukt less på människor i allmänhet som inte säger vad dom tycker om allt möjligt.
vad är det som är så farligt?
jag menar, om du säger nåt som din vän inte tycker är rätt. inte kommer den hata dig för det. och om den gör det, jaha, hur bra vän var det då du hade?
detta gäller inte bara vänner emellan. utan i allmänhet.
våga stå för dina åsikter och säg vad du tycker!
men detta kanske är en mognadsfråga. det är mycket möjligt. det kanske bara är jag som alltid varit sån här.
men det tvivlar jag på. för mina vänner är likadana.
2008-07-15
tungt
"hon är så naiv och blåögd som inte fattar"hånskratt.
orden ekar i mitt huvud om och om igen.
tänk att jag levt m denna människa så länge utan att vetat vad hon sagt bakom min rygg.
aldrig hade jag kunnat tro det var såhär illa.
det finns inget stopp. inga gränser.
allt gör så fruktansvärt ont igen.
på nytt.
jag som gjorde allt i världen för henne...
allt jag fick var djupa ärr.
...svårt att andas...
...hjärtskärande...
...tungt...
-------------------------------------------------------------------------------
jag vet seriöst inte hur jag ska ta in allt. utan att bryta ihop och aldrig mer orka resa mig.
jag hade rätt hela tiden. rösten i mitt bakhuvud som jag skyfflade bort och vägrade lyssna på hade rätt.
tänk att jag visste, men du vaggade in mig i ett falskt lugn och jag trodde dig om allt du sa och lovade.
för du lovade guld och gröna skogar. samtidigt som du stack de vassaste knivarna i mig och drog sakta ut dom.
Du har utnyttjat mig totalt. för ditt jobb.
Jag sa till dig från början att vad som än händer mellan oss så får vi inte låta det gå ut över jobbet. De orden utnyttjade du också. har du verkligen gjort allt detta för att du varit så rädd om ditt jobb?! är det sanningen?! jag visste att du var feg och rädd men inte på sånt här sjukligt sätt.
Du säger du förändrats. Det har gått några veckor sedan du ljög senast. så varför ska jag tro dig? varför ska någon tro dig?
det finns bara en sak du kan göra rätt nu. som bevisar att du menar dina ursäkter.
men jag tror inte du vågar. och om jag har rätt om det, är det beviset på att ditt Förlåt inte kommer från djupet av ditt hjärta som du säger. och också ett bevis på att du är samma människa som de senaste åren.
-------------------------------------------------------------------------
jag hittar inte ord för hur jag känner
såhär sviken har jag aldrig känt mig och hoppas jag aldrig mer behöver känna mig. trodde inte det var möjligt.
min tillit till människor är nere långt under marken.
jag vill bara skrika ut all smärta.
du är vidrig.
jag hatar dig för allt du sagt och gjort.
och jag har all rätt i världen till att göra det.
Kommentarer
Trackback
