Music music music...
Angående mitt smärre utbrott i det förra inlägget.
Jag menar att det finns så många som lyssnar på en massa musik bara för att man ska. För att det är lite coolt typ. Detta fenomen har jag märkt blivit värre ju äldre människorna blir, men jag tror de värsta är runt 30, så upplever iallafall jag det.
Grejen är att jag också såklart lyssnar på en del musik som är "trendig" på ett aller annat sätt. Skillnaden är att jag (och såklart är jag inte ensam) tycker att musiken är BRA. Jag lyssnar inte på den bara för att alla andra gör det. För det är ju helt idiotiskt.
Men det här är ju jag i ett nötskal. Jag fullkomligt avskyr personer som inte har en egen vilja eller åsikt. Som bara följer strömmen och aldrig vågar/vill säga emot. Jag tycker det är patetiskt, ointressant och sjukt avtändande. Hellre att jag är med någon som tycker tvärtemot, men man ska såklart acceptera den andres smak och dylikt, så länge det är på riktgt. Är det fejk som sagt, då blir jag sjukt irriterad och vill bara skratta åt dig.
Sen gäller ju detta inte bara musik, utan även kläder och annat. Men musik är en väldigt viktig del i mitt liv, har alltid varit och kommer alltid vara, därför blir jag så upprörd.
Sen finns det ju många som anser sig ha rätt till att säga att mycket kommersiell musik inte är musik. Att det inte finns känslor osv bakom det. En artist som ger ut platta efter platta som den själv inte skrivit. Såklart det är tråkigt att det är så, men musik är det ju, oavsett vem som skrivit den.
JAg lyssnar verkligen på allt. Förutom dansband. Eller riktig metal där det bara skriks. Skulle folk som inte känner mig kolla igenom min iPod skulle de nog bli lite smått förvirrade om vem jag är. En schizofren människa kanske de skulle tänka. Jag har allt ifrån nya hits, till rock, hårdrock, pop, hiphop, r'n'b, 50- 60- 70- 80- & 90-talsmusik. Allt är en salig blandning av Metallica, the Red Jumpsuit Apparatus, Shout out louds, Jay-Z, the Beatles, Oasis, Smashing Pumpkins, Aerosmith, Justin Timberlake, Timbaland, Imogen Heap, Ken Ring, Unkle, Sebastien Tellier, Westlife, Michael Bublé, Adele, the All-American rejects, Dion, Alcazar, Avril Lavigne, Gwen Stefani, the Animals, Muse, Band of horses, Beth Orton, Del Shannon, Bobby Womack, Nickelback, 3 doors down, Colbie Caillat, Crossfade, the Cure, Dio, Faith No More, Madonna, Spice Girls, Hello Saferide, Portishead, Radiohead, Håkan Hellström, Broder Daniel, Taio Cruz, Flo-Rida, Johnny Cash, Katharine McPhee, Royksopp, the Veronicas, Placebo, Paramore, P.O.D & Norah Jones. Och jag kan säga att detta är inte ens hälften.
Jaja. SÅ. Nu fick jag ur mig lite till. Känns skönt.
Nu ska jag ringa en massa samtal. Måste bli frisk. Pronto.
Jag menar att det finns så många som lyssnar på en massa musik bara för att man ska. För att det är lite coolt typ. Detta fenomen har jag märkt blivit värre ju äldre människorna blir, men jag tror de värsta är runt 30, så upplever iallafall jag det.
Grejen är att jag också såklart lyssnar på en del musik som är "trendig" på ett aller annat sätt. Skillnaden är att jag (och såklart är jag inte ensam) tycker att musiken är BRA. Jag lyssnar inte på den bara för att alla andra gör det. För det är ju helt idiotiskt.
Men det här är ju jag i ett nötskal. Jag fullkomligt avskyr personer som inte har en egen vilja eller åsikt. Som bara följer strömmen och aldrig vågar/vill säga emot. Jag tycker det är patetiskt, ointressant och sjukt avtändande. Hellre att jag är med någon som tycker tvärtemot, men man ska såklart acceptera den andres smak och dylikt, så länge det är på riktgt. Är det fejk som sagt, då blir jag sjukt irriterad och vill bara skratta åt dig.
Sen gäller ju detta inte bara musik, utan även kläder och annat. Men musik är en väldigt viktig del i mitt liv, har alltid varit och kommer alltid vara, därför blir jag så upprörd.
Sen finns det ju många som anser sig ha rätt till att säga att mycket kommersiell musik inte är musik. Att det inte finns känslor osv bakom det. En artist som ger ut platta efter platta som den själv inte skrivit. Såklart det är tråkigt att det är så, men musik är det ju, oavsett vem som skrivit den.
JAg lyssnar verkligen på allt. Förutom dansband. Eller riktig metal där det bara skriks. Skulle folk som inte känner mig kolla igenom min iPod skulle de nog bli lite smått förvirrade om vem jag är. En schizofren människa kanske de skulle tänka. Jag har allt ifrån nya hits, till rock, hårdrock, pop, hiphop, r'n'b, 50- 60- 70- 80- & 90-talsmusik. Allt är en salig blandning av Metallica, the Red Jumpsuit Apparatus, Shout out louds, Jay-Z, the Beatles, Oasis, Smashing Pumpkins, Aerosmith, Justin Timberlake, Timbaland, Imogen Heap, Ken Ring, Unkle, Sebastien Tellier, Westlife, Michael Bublé, Adele, the All-American rejects, Dion, Alcazar, Avril Lavigne, Gwen Stefani, the Animals, Muse, Band of horses, Beth Orton, Del Shannon, Bobby Womack, Nickelback, 3 doors down, Colbie Caillat, Crossfade, the Cure, Dio, Faith No More, Madonna, Spice Girls, Hello Saferide, Portishead, Radiohead, Håkan Hellström, Broder Daniel, Taio Cruz, Flo-Rida, Johnny Cash, Katharine McPhee, Royksopp, the Veronicas, Placebo, Paramore, P.O.D & Norah Jones. Och jag kan säga att detta är inte ens hälften.
Jaja. SÅ. Nu fick jag ur mig lite till. Känns skönt.
Nu ska jag ringa en massa samtal. Måste bli frisk. Pronto.
Kommentarer
Trackback
