BB

Alltså det här med Big Brother. Det är som en jävla drog. Jag tittade ju rätt mycket när jag var sjuk, typ varje dag. Sen började jag jobba och missade en hel delavsnitt vilket jag tyckte var skönt. Men de här söndagsfinalerna gör ju att man hålls kvar. Söndagkväll, inte ofta det går något mer passande än BB liksom. Och så är man där igen, i beroendet. Faan.
Jag förstår inte varför folk lägger sin röst på tråk-Madde, inte för fem öre förstår jag det.
Och Peter, villl du gifta dig med mig när du kommer ut? Jag är så kär så kär i dig så du skulle bara veta. Du är liksom the man of my dreams. På riktigt alltså, okej, förutom dina barn då...

Intelligent inlägg detta blev. Nu måste jag försöka sova. Sjukgymnastik kl8 imorrn bitti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0