CathyP

Ryggont. Deluxe. har nog aldrig haft så ont som denna omgång. Lång tid tog det tills det blev bättre också. Mamma och pappa fick komma och hämta mig och jag gick med kryckor ett bra tag. Med hjälp av Voltaren, Alvedon och Tradolan och pga att jag var hos föräldrarna och slapp göra vanliga, enkla saker som att lyfta minsta lilla grej, tömma kattlådan osv gjorde att jag sakta blev bättre. Nu har jag varit hemma i snart en vecka, och det har hittills gått (peppar, peppar) bra.
Jag var och gjorde den där jävla magnetröntgen i tisdags, äntligen. Öppen sådan, eftersom jag fick totalpanik när jag skulle in i det där röret i somras. jag var SÅ jävla nervös nu innan jag kom in i rummet till apparaten, men när jag väl såg den kändes det asbra, den var ju inge obehaglig alls! Sköterskan tyckte jag skulle ta lite lugnande ändå efter jag hade berättat om min nervositet, men nej, jag ville köra utan.
Jag lade mig ner på den där britsen, fick den där knappen i handen, lurar på ( man måste ha såna tydligen) och en handduk över ögonen för jag skulle slippa se något. Kändes helt okej. Hon körde in mig under den där kameran eller vad fan det är, och då kom den där paniken tillbaka som ett brev på posten, så jag fick köras ut igen och jag valde att få i mig lite lugnande. Sen gick det fint. Eller ja, det gick iallafall. Jag är så jävla nöjd att jag har gjort det nu! Har dock inte fått reda på något svar ännu. Var hos läkaren igår och pratade, nästa vecka får jag veta resultatet på röntgen.
Var även hos sjukgymnasten i torsdags, en jättebra tjej. Vi pratade massor, och hon förklarade allt möjligt om ryggen, ryggraden, svanken och träning för mig. Hon sa även att 90% av alla ryggproblem inte visar något alls på röntgen, så jag inte blir besviken om det inte visar något. Hon fick mig att känna att det inte alls är kört med min rygg, utan att detta går att få bukt med, med hjälp av träning osv. Känns bra. Så nu har jag bestämt att jag ska gå och jobba igen nästa vecka. Provar iallafall. Och hoppas på det bästa såklart.

Har som sagt spenderat över 2 veckor uppe hos familjen. Det gick väl över förväntan. Har hunnit träffa mormor och min låtsasmorfar 3 gånger. Hann även träffa min moster, och jag och mamma åkte till ett köpcentrum som jag inte varit i på många år, det var himla skoj, handlade lite grejer.
Var även på stan en dag med min syster, vi var på alla affärer och sen fikade vi.
Sen det bästa av allt nästan, så var jag, mamma och pappa till Högbo, där jag inte varit på SÅ länge. Det är ett jättefint naturområde, med gamla brukshus och annat. Där har jag varit en gång i veckan i mitt liv unde rhela min uppväxt. Nu var det så himla fint med all snö! Hann även in på den fina lilla butiken, Björk & Berries, där jag köpte en lotion som luktar som Päronsplit smakar!

Under denna tid med min familj kom tankar och känslor jag inte känt, någonsin tror jag. Jag fick en längtan av att flytta tillbaka (!). Hur detta är möjligt är för mig helt ofattbart. Jag har ju alltid känt hat nästan mot den där lilla staden. Men detta handlar om att jag vill vara nära min familj. Min mamma och syster och alla andra. Men det är ju inte så enkelt. Det kryllar ju inte direkt om jobb där, lägenhet är dock lätt, men jobb... nä. Sen måste jag nog tänka lite smart nu innan jag vet hur det blir med min rygg. Jag har ju fast jobb, vilket är lite säkrare än att säga upp sig och börja nytt och bli dålig igen.
Och detta är något jag måste tänka igenom länge också. Hur ska jag överleva utan allt i denna stad? Jaja, det visar sig vad som händer i framtiden...

En massa bilder kommer snart.